Elektrodress möter Almedalen

I år är det premiär för Elektrodress och mig i Almedalen. Upplägget passar mig utmärkt och jag rekommenderar det starkt att komma hit. Här går det att påverka många av våra beslutsfattare, att knyta kontakter och att lära sig om sin bransch. Det finns seminarier för alla och det är lätt att knyta kontakt med talare eller andra personer som är intressanta att knyta till sitt projekt. Ingen kan vägra dig att få växla några ord, en perfekt chans att sälja in sin idé.
Inerventions och mitt stora dilemma är att vården inte vill förändra sitt sätt att arbeta med patienterna vi gemensamt kan hjälpa med vår teknik. Man anser kanske att man redan ger vård i världsklass och kan därför inte bli bättre? Samma vårdinstanser som kräver evidens på vår produkt för att ta in den, samma instanser vägrar att utvärdera den, just för att den inte är vetenskapligt utvärderad. Ett klassiskt moment 22, som drabbar våra kunder som inte via befintlig vård får tillgång till den senaste tekniken, mycket pga ovilja att förändra praxis, men även för att det är otroligt svårt för företag inom medicinteknik att få till oberoende kliniska studier för att skapa evidens på en nyutvecklad produkt. Förr fick vården forska med prototyper som bedömts som ofarliga, men numera krävs det CE-märke för att få forska på en produkt. Vården är på flera sätt oförmögen att ta till sig nya innovationer. Problemet är främst tid och pengar men även ovilja att ändra praxis. Sanningen är nog att många terapeuter har en vilja och ett intresse av att förnya sig, men det satsas ingen tid eller pengar på att vårdgivare får ägna sig åt utveckling av verksamheten med hjälp av nya innovativa lösningar. Intresseorganisationer inom medicinteknik pekar ut innovationsviljan i vården som en nyckel till att medicintekniska produkter får genomslag och effektiviserar befintlig vård. Alla politiker verkar veta att vi måste vända oss till innovation för att bemästra framtidens utmaningar i vården. Innovation kan spara pengar, tyvärr förknippas ordet innovation alltför ofta med ökade kostnader och man ryggar tillbaka. Företag inom medicinteknik förstår att de inte kan utveckla produkter som inte sparar pengar eller gör vård effektivare, annars är de omöjliga att sälja till vården. Hälsoekonomiska utvärderingar är A och O för producenter av ny teknik och behandlingsmetoder. Det ställs krav från alla inköpare att produkten sparar pengar, helst i den egna verksamheten, vilket tyvärr många gånger inte är fallet; pengarna sparas in i en annan budget och genast blir det problem. Systemsamordning är ett stort problem när mycket av vården decentraliseras och kommun och landsting pekar ut varandra(inte dem själva) som ansvarig för att ta kostnaderna. Slutsatsen är att vården måste bli mycket mer samarbetsvillig och satsa mer resurser på att jobba med innovation, både i sin organisation men även för att lyfta blicken och se vilka möjligheter som hägrar för att hjälpa patienterna bättre med ny innovativ teknik. För mig som entreprenör är det otroligt frustrerande att veta att jag kan göra terapeuterna bättre med min produkt, varför vill de inte bli effektivare terapeuter och göra patienterna friskare? Passiva åtgärder är vardagsmat inom vår bransch, aktiva åtgärder har blivit en bristvara. Vår produkt är definitivt en aktiv åtgärd, patienten kan använda produkten självständigt utan specialist. Vår produkt underlättar även för anhöriga och terapeuter. Det blir lättare att använda de passiva åtgärderna och effekten blir då större! Hur får vi vården att förstå detta, när vi inte får möjlighet att visa för dem vad vi kan? Vården måste inse att hjälpen ibland kommer utifrån, medicintekniken är en del av vården även om medicinteknik ofta skapas av företag. Vården måste samarbeta mer med industrin och hjälpa medicinteknikindustrin att nå patienten så snabbt som möjligt, inte motsatsen! Medicintekniken kommer vara en viktig komponent i att vår vårdapparat inte havererar. Fortsätter vården i Sverige i samma spår, kommer vi i framtiden inte ha en vård i världsklass!

Nyttan av examensarbeten för ett litet företag

Ibland blir det extra tydligt vilka beslut som drivit ett projekt framåt med mycket liten kostnad, till mycket nytta. En nyckel har varit att leta efter exjobbare inom teknik eller vård som varit intresserade av vår produkt och kunnat triggas till att vara delaktiga i projekts framgång. Studenterna ska se nyttan de kan göra, samtidigt som de får en rimlig ersättning,då är de ganska snabbt på tåget och drar ett lass.
2010 letade jag första gången efter exjobbare på KTH som kunde utveckla en första prototyp av hårdvaran till Elektrodress. Studenterna fick en morot eftersom Inerventions letade efter ingenjörskunnande och en möjlig anställning hägrade. Slutresultatet blev ett exjobb med en prototyp av hårdvaran, samt två olika tekniska fördjupningsarbeten inom projektet. Nyexade ingenjörerna Johan Gawell och Jonas Wistrand blev anställda i Inerventions och de har nu utvecklat klart den första produkten och fått den CE-märkt.

I eftermiddag ska jag träffa MBA-studenter som jobbat med en marknadsstrategi för en av våra stora framtida marknader. Jag fick ett dokument i slutet av förra veckan och blev återigen överraskad vilken nytta projektet kommer ha av studenternas insats. De har grävt, sökt, forskat och skrivit som bara den och jag är säker på att deras insats har fått oss lite närmare ett av våra framtida mål.

Ni som tänker: ”Nä, mitt projekt skulle inte ha nytta av någon exjobbare”. Tänk om, ni har bara inte tänkt efter ordentligt vem ni behöver och var hjälpen finns, nästan gratis.

Kicki med Dystoni får efter lång väntan sin Elektrodress

Idag får filmer tala sitt tydliga språk. Kicki, som i tre år med sin man Christer använt Inerventionsmetoden med fria elektroder, har idag fått sin Elektrodress. Filmerna visar hur Kicki lyckats hitta ett sätt att bli av med mycket kraftiga och jobbiga symtom. Elektrodressen är del i en behandlingsregim som även innehåller Botulinuminjektioner av en duktig neurolog samt mycket sjukgymnastik/egenträning. Som Kicki säger i sista filmen har Elektrodress hjälp till att stoppa långvariga attacker av ofrivilliga rörelser, som Kicki tidigare led mycket av.
Före Elektrodress
Efter Elektrodress
Efter Elektrodress II

Besök från Robotdalen

Igår fick vi besök av Peter Stany, Adam Hagman och Lennart Karlsson från Robotdalen. Den 25 april fick Elektrodressingenjörerna Johan Gawell och Jonas Wistrand ta emot vinnarpriset i Robotdalens Innovationspris 2013. Ett perfekt tillfälle för våra drivna ingenjörer att få cred för tre års hårt slit!

http://www.robotdalen.se/sv/Press/Pressmeddelanden/2013/RIA-vinnare-2013/

En del i priset är att Robotdalen hjälper oss att hitta fler nycklar till att Elektrodress blir en kommersiell succé. Vi diskuterade flera områden där halva prissumman skulle komma väl till pass. Det blev även tydligt att vi hade mycket av värdegrund och mål gemensamt, en mycket bra start.

Spännande att se vad detta kan leda till, vi blev onekligen imponerade och taggade av deras arbetssätt.

Beprövad erfarenhet, klinisk utvärdering och evidens

Tänk vad många gånger man undrat om man lurat sig själv, tänk om det kännetecknar en riktigt bra affärsidé?
När man gör något som inte varit möjligt tidigare, då finns det skäl till eftertanke. När man motbevisar en sanning, då nöjer man sig inte med en gång eller med ett test. Man vill upprepa det, men samtidigt pröva om det var någonting man inte tagit ställning till, när man gjort ett försök. Försöket skall inte skilja sig från gång till gång och alla faktorer som skulle kunna påverka testet måste upptäckas och tas ställning till.
Upptäckten i mitt fall var att jag kunde förbättra en neurostatus inom en timmas tid, med hjälp av en metod som gick att tillämpa på samtliga patienter med spasticitet. Jag var tvungen att upprepa effekt i samma patient, annan patient med samma diagnos, en annan diagnos som ger spasticitet, en patient med samma diagnos, fast äldre… Listan kan göras lång när man skall utsätta sig själv för kritik, för att i slutändan veta och bestämma: Nej, nu vet jag att jag inte lurar mig själv, så nu är det bara att tro på detta och gasa på! Detta tog ungefär ett halvår i mitt fall. Lång tid att ifrågasätta sig själv, men samtidigt bra för att grundlägga metodiken på ett noggrant sätt.
Patienter med spasticitet har för mycket reflexer, kan man dämpa reflexerna på dem, så gör det dem gott. Utfallet av klinisk undersökning dvs vilka leder som har inskränkt rörlighet av spasmen, det pekar i vårt fall ut terapin. Alla som lärt sig undersöka rörelseapparaten kan automatiskt använda metoden rätt, just för att de får kliniska fynd av sin färdighet, fynd/resultat som även an annan välutbildad terapeut hade kunnat få. De kan även utvärdera metodens effekt för att de efter ganska kort tid kan upprepa samma test och få annat utslag, utan att ha lurat sig själv, annars skulle de inte kunna lita på sina färdigheter. Ganska skönt att veta vården redan använder utvärderingsmodellen för att bedöma ens produkt. Vi kan snacka samma språk, för det är samma nervsystem som vi pratar om, samma leder och muskler, samma fysiologi.
Tråkigt är att på alla ställen får man inte använda dessa färdigheter för att utvärdera metoder som inte kommer från de egna leden, inifrån. Förmågan finns, men den får inte användas för att upptäcka något nytt som kan hjälpa mina och deras patienter. I alla fall inte första gången man hör talas om en ny metod. När den kommit upp några gånger, helst i samband med positiva vitsord, då börjar det bli svårt att inte låta nyfikenheten ta det första steget.

Fredrik Lundqvist och Elektrodress på Entreprenör24

Äntligen har jag kommit igång med min blogg! Jag har länge funderat på att blogga om mitt projekt och kunde inte tacka nej när jag fick förfrågan att göra det på Entreprenör24. Jag hoppas kunna inspirera andra att våga ta klivet och förverkliga sina entreprenörsdrömmar. För mig handlar entreprenörskap om precis detta, att våga chansa, att våga omsätta tanke i handling och inte vika från sin övertygelse. Hur klyschigt det än må låta men hjärtat och magtrakten visar ofta vägen, så lyssna på dina egna signaler och vibbar.
Under 2004 lovade jag mig själv att jobba åtminstone en dag per vecka med funktionshinder, trots att jag fått min legitimation inom kiropraktik och skulle ge mig in i en ganska mättad marknad i Stockholmsområdet. Händelserna under början av 2009 gjorde att jag släppte min verksamhet inom kiropraktik helt och lånade pengar för att följa min dröm.
Det är nu lite mer än fyra år sen jag gjorde upptäckten som skulle leda till min uppfinning Elektrodress, ett klädesplagg för att motverka spasticitet och rörelsehinder. Jag hade jobbat med rörelsehinder i 10 år när tillfälligheter och undermedveten forskning gav mig idén att skapa ett klädesplagg för att underlätta arbetet med elektroterapi för rörelsehindrade.
Att välja att jobba med funktionshinder har aldrig varit svårt för mig, jag anser att alla människor skall ges möjlighet att kunna njuta av en så funktionell rörelseapparat som möjligt. Grunderna till detta tänkande kommer naturligtvis från min utbildning till kiropraktor, men mycket av denna filosofi anser jag vara medfödd. Jag tror att människor med hjärta delar en empati för människor som inte har ”turen” att få leva sina liv utan att drabbas av ett rörelsehinder. Vi alla känner någon som har drabbats; om vi inte känner någon som har drabbats direkt, då känner vi anhöriga eller någon som arbetar med personer som drabbats. Att vi människor kan känna empati anser jag som en nyckel till Elektrodressens framgång. Utan empati hade mitt projekt aldrig lyckats, ingen hade kunnat relatera till vad vi kan göra för människor och hur kan man då övertyga någon?
Jag anser att alla människor, oberoende av begåvning eller funktionshinder, har möjligheter att lära sig någonting nytt. Att inte inse människors potential och människors vilja att lära sig någonting nytt, det anser jag förnedrande. Jag kommer bekämpa detta tänkande med handling och evidens. Jag vet att många människor kan överraska sin omgivning och sig själva om vad de är förmögna till. Vi som jobbar med Elektrodressen, och självklart våra användare, vet att detta är sant, nu återstår det bara att bevisa detta för de som inte förstått att det är så.
ALLA kan förverkliga sina drömmar på sitt sätt. På filmen ser ni hur vår användare Valmai, 13år, förverkligar en av sina drömmar.